2017 och kunskapen om den mytomspunna sjukdomstillståndet Anorexia Nevrosa sägs vara större i dag än för 20 år sedan.
Det går att inhämta diverse information på nätet, i böcker, litteratur och behandlingshem med sk beprövade metoder sägs bota och hjälpa drabbade individer.
Ändå är det många av alla oss som själva har erfarenheter av sjukdomen,
som i tysthet skakar på huvudet och gråter i våra själar därför att övergreppen inom vården ännu är katastrofala och okunskapen så stor.
Vad är det som gör att just drabbade av anorexia ska behandlas med med tvång och bestraffningsmetoder istället för med gedigna kunskaper om hur man faktiskt når fram till en individ i kris?
Vad är grejen att just anorektiker som verkligen har svår ångest inför matsiuationer ska äta med matlistor framför näsan, – och mer än de allra flesta?
Själv har jag aldrig återtagit min vikt genom att tvingas äta i överflöd,
utan vikten återtogs då själen förlikat sig med att vilja bli frisk och må bättre.
Är nästan lite hybris och mani just inom anorexivård.
Tjejer som lider av kontrollbehov och bestraffar sig själv behöver liksom inte än mer av den varan.
Hur möter man undernärda barn och vuxna i svält, barn och vuxna med låg vikt fast där orsaken till den är en annan än anorexi?
Jo, – du får näringsdropp, vätska, salter, skonsam mat vilken ökas varefter matsmältning, kropp och psyke läker.
Inom anorexivården skriker man:
”Hjälp, hon har inte ätit sin sås”, ”hjälp hon har tagit bort en bit ost”. Det är anorexin som talar och rädda sig den som kan!
Men Herre Gud. Vad tror ni?
Inte spelar väl lite sås någon roll i det stora hela?
Inte ska man bestraffas med utegångsförbud bara för att man inte äter sås!!?
Anorexia och andra självskadebeteen är komplexa diagnoser och jag vill lova, av hela mitt hjärta, att det inte handlar om något så banalt som sås, smör eller grädde.
Däremot handlar det om starka rädslor, skuld och bestraffning av det egna jaget.
Därför behöver man ALL hjälp för att stärka de positiva krafterna som bor i varje drabbades själ.
De krafterna börjat blomma när skuld, bestraffning och hot elemineras.
Först då kan kropp och själ på djupet läka och sås väljer man då bara om den är extra ordinär God!
I min värld önskar jag en anorexivård där alla former av övergrepp förbjuds.
Jag önskar en anorexivård som prioriterar näring för både kropp och själ och där drabbades livskraft återigen tänds till liv.
Tänds till liv genom kärlek!
Kram Carina