Handen på hjärtat:

Hur ofta har du gjort dina val, försökt passa in och kämpat för att uppnå resultat i tron och förhoppningar om att andra ska uppskatta och gilla dig mer.

Mer än vad du förmår att gilla, om endast en liten del av dig själv.

Det tar på krafter, energi och hur många trofe’er man än lyckas vinna gnager känslan av rastlöshet, tomhet och orolighet varje stund då bekräftelsen utifrån inte levereras.

Själv har jag varit expert på att anpassa mig, lyssna av, göra om mig och till och med gett bort stora delar av hela mitt jag, trots att sorgen av min egen saknad till existens gnagt i hjärtat i alltför stor utsträckning.

För vems skull och till vilken nytta?

Innan jag träffade min livskamrat och nuvarande sambo var jag inte ens medveten om de val av självförnekelse jag gjorde.

I resan med honom har jag sedan bit för bit vaknat ur den dimman för att se klart och återfå eget värde.

Många av oss vuxna går omkring med ett litet, sårat barn inom oss” och trots våra försök att ikläda oss vuxenkostymer forsätter det där lilla barnet att banka och slå på insidan,
ända tills den dag man själv plockar upp det i famnen och bekräftar det.

Inte för prestationerna utan för värdet i att vara helt fullkommlig i den existens man kom till i denna värld.

Kram Carina

Känslan av att inte känna sig rätt, vacker, tillräcklig, god nog, kompetent, söt och fullkommlig sitter djupt rotad i de själar vars tillflykt då resulterar i diverese självskadebeteenden.

Som oftast fokuserar behandling än i dag på att ställa tillrätta diverse beteenden.
Där och då skapas ännu ett rum för att prestationen hos den drabbade byter skepnad till att utåt sätt vilja uppnå resultat för att vara omgivning tillags.

Säger inte att beteendeträning är fel och självklart behövs förändring av invanda mönster för att läka och bli hel,

men svaret på helande handlar om en inre manifestation där hjärta och själ förenas i tilliten att det vackra bor just i dessa rum.

You are a beautiful girl, – from inside to the out!

Kram Carina

2017 och kunskapen om den mytomspunna sjukdomstillståndet Anorexia Nevrosa sägs vara större i dag än för 20 år sedan.

Det går att inhämta diverse information på nätet, i böcker, litteratur och behandlingshem med sk beprövade metoder sägs bota och hjälpa drabbade individer.

Ändå är det många av alla oss som själva har erfarenheter av sjukdomen,
som i tysthet skakar på huvudet och gråter i våra själar därför att övergreppen inom vården ännu är katastrofala och okunskapen så stor.

Vad är det som gör att just drabbade av anorexia ska behandlas med med tvång och bestraffningsmetoder istället för med gedigna kunskaper om hur man faktiskt når fram till en individ i kris?

Vad är grejen att just anorektiker som verkligen har svår ångest inför matsiuationer ska äta med matlistor framför näsan, – och mer än de allra flesta?

Själv har jag aldrig återtagit min vikt genom att tvingas äta i överflöd,
utan vikten återtogs då själen förlikat sig med att vilja bli frisk och må bättre.

Är nästan lite hybris och mani just inom anorexivård.
Tjejer som lider av kontrollbehov och bestraffar sig själv behöver liksom inte än mer av den varan.

Hur möter man undernärda barn och vuxna i svält, barn och vuxna med låg vikt fast där orsaken till den är en annan än anorexi?

Jo, – du får näringsdropp, vätska, salter, skonsam mat vilken ökas varefter matsmältning, kropp och psyke läker.

Inom anorexivården skriker man:
”Hjälp, hon har inte ätit sin sås”, ”hjälp hon har tagit bort en bit ost”. Det är anorexin som talar och rädda sig den som kan!

Men Herre Gud. Vad tror ni?
Inte spelar väl lite sås någon roll i det stora hela?
Inte ska man bestraffas med utegångsförbud bara för att man inte äter sås!!?

Anorexia och andra självskadebeteen är komplexa diagnoser och jag vill lova, av hela mitt hjärta, att det inte handlar om något så banalt som sås, smör eller grädde.

Däremot handlar det om starka rädslor, skuld och bestraffning av det egna jaget.

Därför behöver man ALL hjälp för att stärka de positiva krafterna som bor i varje drabbades själ.
De krafterna börjat blomma när skuld, bestraffning och hot elemineras.

Först då kan kropp och själ på djupet läka och sås väljer man då bara om den är extra ordinär God!

I min värld önskar jag en anorexivård där alla former av övergrepp förbjuds.

Jag önskar en anorexivård som prioriterar näring för både kropp och själ och där drabbades livskraft återigen tänds till liv.

Tänds till liv genom kärlek!

Kram Carina

Den är ljuv, bitter, varm, kall, förtroendeingivande och förädiskt falsk på en och samma gång.

Känslomässig manipulation som får de flesta att vackla, falla och långsamt ätas upp.

Utövare av den vinner sina medspelare och offer genom att först bjuda in till gemenskap, värme och tillit,

för att sedan i nästa sekund dra åt snaran runt halsen,
genom att spela på sin egen sårbarhet och skicka ut projektioner av skuld gentemot den som står med ett öppet hjärta och tar emot.

Utövare av den skapar också gärna en
” vi” mot ” dem ” attityd.
De tror sig växa på sin värdestege genom
att ständigt byta syndabockar.

Jag har själv tyvärr så många gånger i livet gått på det och i samma sekund som jag förlorat mig själv, börjat den egna självbestraffningen i skuld.

Än i dag har jag stundtals svårt att urskilja och stå kvar i mig själv när jag möter den manipulation som jag ovan nämnt.

Men jag försöker och i ögonblicket också förankra sanning ur den renaste källan av kristall.

Ett offer för den känslomässiga manipulationen vägrar jag vara i resten av mitt liv.

Kram Carina

I maktens korridorer går ingen fri hur mycket du än försöker slå dig ur dina bojor.

I maktens korridorer har några auktoriteter redan stämplat och värderat din existens.

Hur du än försöker ändra ditt varande till något du tror ska vara rätt gentemot dem, hur du än försöker behaga och visa resultat, synar de dig med ögon som dömer, stämplar och binder dig fast.

Att slå sig fri går aldrig så länge du försöker vara kvar i dessa korridorer.

Att slå sig fri från deras maktmissbruk går endast genom att byta mark och bryta deras kontroll av dig.

Friheten finns den dagen du förmår att finna nycklarna i ditt hjärta. De nycklar som låser upp alla stängda dörrar och banar väg för ditt eget fria liv.

Ge aldrig upp och fortsätt kämpa för din egen existens.

I slutändan frias alla dem med rena och sanna hjärtan.

Kram Carina

Den är manipulativ, stundtals uträknande och stundtals använd i okunskap om vad den verkligen ställer till med.

HÄRSKARTEKNIKER

Ignorering.

Uteblivet svar.

Iskall tystnad som i tron att uppfostra någon, endast förvärrar sår.

Förminskning.

Kroppspråk som uttrycker arrogans och avståndstagande.

Medvetet låta bli att inte svara någon via telefon och sms.

Men alla energitjuvar då? Det nya moderna ordet ni vet. Hur handskas man med dem?

Egentligen på samma sätt som gentemot andra.

Var öppen, rak och tydlig.

Våga se en människa i ögonen och säg vad du tycker och känner.

Vill du inte prata med mig: Säg det!

Är du arg, ledsen eller besviken på mig: Säg det!

Har jag gjort något fel: Säg det!

Sluta,
snälla att använda de härskartekniker som gör att Egots kommunikation av skuld och skam endast ökar.

Låt istället hjärta och förnuft tala så slipper, härskartekniker, outalade ord och osynliga knivar skära i de innersta rummen av någons öppna hjärta.

K Carina

Jag är ingen läkare, ingen psykolog, ingen expert och ingen förmer än någon annan.

Jag är däremot en av miljoner som genom åren fått lära och erfara att livet stundtals testar en hårt.

Tycker absolut inte synd om mig själv, för trots motgång har jag haft förmånen att ha människor med förmåga till emapti, lyhördhet och klarsynthet runtom.

Det sägs att ensam är stark och förvisso ligger det en sanning i att styrkan återvinns genom att finna den i sig själv,

men den dagen vi glömmer av vår förmåga till medmänskilghet och tror oss vara starkare en den som utan skydd ligger på marken och ropar efter hjälp,

den dagen förloras den kärna av värde som i mått mätt är mer värt än guld.

En människa som drabbats av ångest och oro, som blivit förknippad med någon komplex diagnos och fått stå som försökskanin i olika behandlingsprogram, behöver, kanhända något som är renare och enklare än vad många tror.

Förenkla och förmedla hopp.

Förenkla och förmedla ljus.

Vill lova att rädsla aldrig på djupet läks av hot, kontroll och eĺler hat.

Rädsla läks av kärlek, empati och kunskap om hur tanke, kropp och själ finner vägar bort från hot till ett inre rum av styrka och ljus.

carina

Vems sanning lever du?

Är det den som är förenligt med ditt hjärta och ger dig en klar blick?

Eller är det ett hopkok av andras sanningar, som du i tron om att vara fel, tog över.
Det fastän känslan av instängdhet skapade sömnlösa nätter och orosfyllda dagar.

Vem tror att en schäferhund skulle trivas med att leva som en hamster? Eĺler att en kattunge skulle gilla läget att fostras in i en vargflock?

Vem tror, med sitt sunda förnuft att vi människor är skapta för att formas in i mönster där vi i unga år, får lära oss att stänga av våra egna behov.

Stänga av dem bara för att de inte passar in i den förutbestämda mall någon, som säger sig sitta inne med sanningen har bestämt.

Så vakna upp ur dimman, slå dig fri och lyft blicken.

I det andetaget frihet andas in, kommer, kanhända de flesta diagnoser med inslag av självbestraffning, läkas ut på ett alltigenom äkta sätt, där orsak istället för symtom behandlas.

Varje dag och stund är ny.
Försök fylla nuet och framtiden ned det som får ditt inre att lysa och blicken att se klart.

Carina

Det finns myter av olika slag.

Dels de som gör sig hörda i sagor och dels de som gör sig hörda i tyckaden och påståenden människor emellan.

Det finns också en uppsjö av myter kring olika självskadebeteenden och de flesta av dem får mig att backa baklänges och helst vilja skrika rakt ut:

Stopp, Sluta, Ni har så fel det bara går,
ni har så fel så ni kan inte ana!

Några av de vanligaste är:

”En person som skadar sig själv vill endast ha uppmärksamhet”

Fel:
De flesta personer som skadar sig själva gör det i ensamhet och som en sista utväg när alla andra vägar till att försöka göra sig hörd och förstådd har stängts.

”Personer med självskadebeteenden väljer själva att vara destruktiva”.

Fel:
Man väljer inte att vara destruktiv som man väljer vilket pålägg man vill ha på mackan.

Självskadebeteenden handlar om bestraffning av sin egna personlighet och valet drivs av ångest och starka rädslor.

Det krävs en oerhörd styrka att våga möta denna ångest och Gudarna ska veta att alla som är drabbade av det, inte önskar annat än att bli fria ifrån den.

”Personer med självskadebeteenden och annan ångestproblematik är för självupptagna och borde intressera sig mer för andra än sig själv”

Fel:
Alla dessa personer har som oftast brytt sig mer om andras mående och i det tappat bort sin egen inre kärna av liv.
För att få den inre kärnan att våga leva igen behövs hjälp till självhjälp för att på sikt ta med hela sig själv ut i livet igen.

”Dina tankar styr hur du mår”

Detta påstående kan förvisso stämma för några men själv har både jag och andra med mig erfarenhet av att ingen hjärntvätt av positivitet läker ett hjärta som ropar på hjälp.
För att det ska bli helt behövs genuin förståelse för både känslor, tankar, kropp och själ samt kärlek som helar på djup och bredd!

Carpe Diem och ta hand om just dig!

Carina

För tre år sedan fick jag frågan om jag verkligen hade nått botten
för att på djupet kunna bryta de mönster vilka grundade sig i pålagor av skuld och skam.

Då svarade jag snabbt ”Ja” eftersom samma rädsla som var ett objekt för skulden av att inte duga,
också skyddade den sanning som gjorde för ont.

Vem vill egentligen möta det som jagat en i alltför många år,
det som man flytt från i olika former och utåt spelat roller vilka egentligen endast bara varit en sköld.

Jag ville det inte, men livet ville något annat.

Helt plötsligt hamnade jag där då allt jag tidigare så hårt hållit fast vid, inte fungerade längre.

Det som alltid fått mig på fötter, igenom ätstörningar, sekter och övergrepp.
Den del av mig som manade fram prestationer i olika sammanhang slutade fungera totalt.

Det blev dimma, allt snurrade och jag blev så bakbunden till händer och fötter att hela jag låg hjälplös som ett nyfött barn.

Orsaken till det totala sammanbrottet var fler men en stor bov i dramat stavas Bensodiazepiner
Resan med dem förde mig rakt ner i helvetet och jag vill lova att botten nåddes, jag blev placerad under den, kippandes efter andan 24-7.

I moderna terapier pratas det gärna om medberoende och hur stark man ska bli i sig själv genom att våga bryta det.

Jag kan villigt skriva under på att just mitt medberoende denna gång räddade mig tillbaka till liv.
Gudarna ska veta att jag inte vet hur det gått om inte de allra närmsta och den allra närmaste stått som furor och en fura då jag föll.

Lärdomen handlar för mig om ödmjukhet inför att tankens kraft förvisso är stark men att hjärtas rop efter hjälp, frihet och äkta liv är ännu starkare än den.

Ett fall till bottens slut kan bli en början till något äkta, oförstört och sant och även jom jag inte önskar min värsta fiende att få genomgå kampen för att bli fri ifrån läkemedelsdroger, gav fallet mig en andra chans till ett äkta liv.

I dag finner jag själv både plusvärden och styrka att stå på egna ben, även om relationen jag lever i är en trygghet av genuint värde i sig.

Ser inte strävan mot självständighet som en tävlan, utan snarare är det en nyckel som bör användas med ödmjukhet inför att alla kan hamna i lägen där ropet på hjälp skär som knivar igenom natten.

Kram Carina